Nu kommer äntligen fortsättningen från dagsutflykten med S&U i Cambridgeshire. Festina lente, som romarna sade; skynda långsamt. (Mycket jobb och halsont tyvärr.) 

Anglesey Abbey ligger i byn Lode strax utanför Cambridge och huset håller gammal, god stil, visst kan man ana att detta varit ett kloster en gång, vilket namnet skvallrar om. Wikipedia om Anglesey Abbey.

Inuti var det ganska lågt i tak här och var, men den ljusa stenen lyste upp valven tämligen bra, tyckte jag. Det var en radikal skillnad mot luftigheten i Wimpole Hall; det kändes medeltida, trots den rika blandningen av saker från olika tidevarv där inne. 

Och saker... det hade de! Den rika mängden av tavlor och samlarobjekt samlades av Huttlestone, 1:e baronen av Fairhaven. Visar här bara en bråkdel av vad jag tog foton av, vilket i sin tur bara är en minimal del av allt som fanns att se där. Jag tänker visa några porträtt från Tudortiden i en separat bloggpost, det är de väl värda! 

Jag gillade Anglesey Abbey väldigt mycket! Väninnan S muttrade lite om 'för mörkt och för många gobelänger'. Jag kan hålla med om att det blir väldigt många bleknande gobelänger på ett sådant ställe, men det var sprängfullt av så mycket spännande saker och man kan ana i atmosfären att den där Baron Fairhaven... han hade roligt, han. ;-) Han hade varit i armén, bland annat hade en tids förläggning i Windsor fått honom att samla på sig en mängd målningar av slottet Windsor, de fyllde hela galleriet. Tjusiga hästar födde han upp. Gifte sig aldrig. (Damer var nog inte hans svaghet, trots de många nakenstudierna.) 

Trädgården var givetvis alldeles otrolig, och på en massa olika sätt, dessutom. Redan på vägen till huset anade vi att här skulle alla sinnen få sitt lystmäte. 

Fantastiska rabatter med blommor i manshöjd, skyddade mot vinden av en hög häck (eller ofta en mur).

Vad heter du, skönhet? Dina blad påminner om dagliljans...

Här har vi i alla fall ståtlig stormhatt.

Dammen som leder till den renoverade kvarnen i Lode.

Trädgårdarna hade så många avdelningar så att man blev alldeles vimsig, det kändes som en labyrint av buskar överallt. Men fram kom vi! 

Belönade blev vi: Te med scones och 'clotted cream' samt sylt! Oh, to be in England in the summer... 

Ett litet axplock av alla bilder - några fler på Facebook, ännu fler på min dator. Så blir det med dagens moderna kameror. Många härliga minnen! :-) Jag mötte väninnorna från Österrike i Cambridge den 27 juli och vi åkte till två fina slott. Det första var alltså Wimpole Hall som jag visar bilder från här.

Wimpole är ståtligt, men samtidigt mysigt. Man känner att det är beboeligt, om än väldigt flott. ;-)  

Wimpole Hall är det största godset i Cambridgeshire och det ligger 14 km sydväst om universitetsstaden Cambridge. Den siste ägaren var Elsie Bambridge, dotter till Rudyard Kipling (nobelpriset i littertur 1907). Godset med slott, park och ett stort lantbruk ägs och förvaltas numera av National Trust.

Interiörerna hade givetvis mycket fint att bjuda på, här ses bara ett urval!

Biblioteket var särskilt tjusigt, stort och välfyllt! Brunt gyllenläder, gröna paneler, men ändå ljust och välkomnande! Stora trappan var fantastisk med kupol och stuckatur! Matsalen var mörk men mycket ståtlig. Det fanns gott om spännande utrymmen och historiska saker: välbevarad badavdelning där badet var stort nog att rymma ett helt sällskap, samt en stor köks- och tjänstefolksavdelning, precis som de man sett i 'Herrskap och Tjänstefolk' samt 'Downton Abbey'.

Parken hade också en mängd att bjuda på och de vackra kullarna vette mot en falsk ruin som man låtit bygga en gång. Sådant var ganska vanligt under en period, ett mode helt enkelt. Mina bilder blev inte så bra där, men Wikipedia har fina bilder här och här. Blommorna är från katalpaträdet, både de och blomklasarna liknade kastanjer, men blomningstiden var ju alldeles fel för det! Det visade sig att katalpan är vanligt i Indien som ju var brittisk koloni och som just Kipling skrev mycket om.

Det låg en kyrka med spännande kyrkogård intill godset och denna gravsten satte ju onekligen fantasin i rörelse... Nu var korslagda ben inget ovanligt på gamla gravstenar, men tänk om det är en riktig pirat som vilar under stenen...?

Eftersom vi tillhör de levandes skara så blev vi hungriga! Den gamla prästgården hade restaurang med mavaror från godsets lantbruk, trevligt och lokalt! Inte så illa heller! Fast den engelska kokkonsten är ju vad den är, hm.

Vi åkte sedan vidare till Anglesey Abbey! Fast inte i denna bilen. ;-)

Jag är utan tvekan en historienörd. Därför är det ingen överraskning att jag besökt en hel del muséer i mina dagar. Och därför blir det inte vansinnigt mycket bilder, bara några få, valda ting som intresserar mig. Dessa är från det fina muséet i Ribe på Jylland, som främst är fokuserat på vikingar men även har andra historiska föremål från Ribe. Det var massor av fina, historiska objekt där och dessa föll mig särskilt i smaken, saker som jag inte dåg ut exakt som de jag sett innan eller som på annat sätt var intressanta.

Tyvärr suddig, men ett otroligt fint Odinhuvud. Vikingatid.

Frankisk skål. Vikingatid i Norden, Folkvandringstid/tidig Medeltid i Europa.

Brosch eller snarare dräktspänne. Vikingatid.

Detta är lite typiskt danska muséer. De visar något sensationellt, men ger ingen förklaring. ;-) Däremot är hermafroditer inget nytt eller konstigt, man kan läsa lite om deras historia här: länk!

Det är möjligt att denna bild bara roar mig. Men under korstågens tid tog det alltså mindre än en månad för en skandinav att segla till det Heliga Landet.
Inte illa!  

Eftersom jag bara visat en pytteliten bråkdel av alla foton jag tagit och skrivit än mindre om dem, så finns det fortfarande en hel del att blogga om! Som att sitta i mörkret i grannens gillestuga och tvingas till att titta på diabilder som håller på i all evighet... ;-) 

Jag flög hem från Stockholm i går. Tack och lov för Malmö Aviation, säger jag bara! Nej, de betalar mig inte för att säga det (hade annars varit trevligt). Men det är bekvämt att flyga med dem. Så synd att de inte flyger till London från Sturup längre. Jag är lite ringrostig, öronen fick stryk av flygandet och ögonen har svullnat och blivit röda. En bacill, antar jag. En ung kille som jag handlade av i Stockholm innan jag skulle ta flygbussen log medlidsamt och frågade om jag hade haft en hård helg? Njaa... sade jag. Det var OK, tyckte han. Man ska festa på Pride! 

HA! Ja, det är väl roligare att säga att man har festat sig till röda ögon! Mer rock'n'roll på det sättet. ;-)

Strax efter att jag lämnade London blev där lite väl mycket rock'n'roll. Det började med kravaller i Tottenham, norra London, vilka nu även verkar sprida sig till södra London. Det byggs otroligt i London inför OS nästa år, speciellt i norra delen. Samtidigt aviserar regeringen om dramatiska neddragningar - känns det igen? Den britiska regeringen lär vara inspirerad av vår! 

Men till OS finns det pengar. Inte till den fattiga och faktiskt hårt kämpande befolkningen i ytterområdena. Jag chattade med min goda vän i Kentucky, hon bodde tidigare i Atlanta där OS hölls 1996. Visst ledde det till mycket framgångar för staden, men man rev också otroligt mycket och de som blev hemlösa då fick ingenstans att bo varken under eller efter OS. De hade helt enkelt inte råd.

Klart att folk blir förbannade. Det innebär inte att det är OK att gå ut och bränna upp halva stadsdelar. Men när regeringen säger 'vi tolererar inte detta kriminella beteende' men inte visar sig själva eller någon annan form av sympati - hur kan man då tro att folk ska lugna sig? De känner det som att regeringen struntar i dem, och det verkar tyvärr som de har rätt. 

Jag åkte buss genom Tottenham på väg mot Stansted den 4:e. Då var det lugnt i ösregnet. Men det har varit hett och kvalmigt i London länge. Förr eller senare kommer urladdningen.

Det blev ännu en lång resedag från York den 4:e augusti via London i ösregn och flyg Stansted-Skavsta med 90 minuters vacker bussresa in till Stockholm. Flyga med Ryanair var bättre än jag trodde. 

Jag bor ute hos vänner i Nacka och gudsonen Joe går i skrivande stund i Prideparaden. Jag sitter på Plattan vid Sergels torg och väntar att de ska komma förbi! :-) Tyvärr sträckte jag en muskel bakom knät den sista dagen i York, hade annars tänkt gå i paraden, som stolt 'extraförälder' eller helt enkelt för att jag själv är ganska queer. ;-) 

Imorgon flyger jag hem till Malmö.

Sct. Catharinæ kloster är Danmarks bäst bevarade medeltida kloster, byggt på 1200-talet åt Dominikanermunkar och dedikerat till helgonet Katarina av Siena. 

Stram och stilig på insidan, rundade, vita valv!

Klosterbyggnaderna och innergård var mycket vackra!

H i solen!

Ribe domkyrka på jylländska fastlandet, mitt i Danmarks äldsta stad! Det största tornet på domkyrkan blir just nu renoverat - så är det när man vill ta tjusiga bilder! Tur det finns motljus. Jag var där den 25 juli.

Absid, kyrkors 'baksida'.

Det kortare, men tjusigare, tornet

Den är faktiskt ganska orientalsk på insidan!

Modernare altarutsmyckning, både festlig och färgglad!

Som sagt: orientalisk! Kolla här, om ni inte tror mig!

En bra träkarl bär sin passiva börda med värdighet. (Dåligt bridgeskämt.)

Riddargrav

Snygga spiror!

Inte alls dumt med domkyrkor.

Jag lämnade London i fredags under ganska kaotiska former. Jag hade köpt en långfärdsbiljett på nätet till ett jättebra pris, den skulle avgå kl 14.12 Bussen skulle gå från St. Pancras internationella station. St. Pancras är enormt stor och ligger vägg i vägg med stationen King's Cross, som alltid är fullpackad med folk. En liten bit där ifrån finns Eustonstationen... Jag gick runt St. Pancras och dessa stationer i över en timme, frågade i stationerna, åkte till och med taxi runt dem med en Londonchaufför, de vet ju ALLT. 

Ingen busshållplats. Inga långfärdsbussar. Till sist var det bara att inse: mitt transportmedel, om det exsisterade, hade avgått. Då är man inte glad. Efter en massa trassel lyckades jag ta mig till Victoria Coach Station (varifrån långfärdsbussarna normalt går), köpa biljett av ett annan bolag och komma med den fullbokade bussen som gick 16.30, trots att jag var bokad till 23.30-bussen 8-P

Färden gick äntligen norrut. Väninnan L, som väntade i York, var lugnande och förstående. Bussen rullade och strax efter Leicester (där Richard Armitage har växt upp, så jag vinkade i smyg och log från öra till öra) började det bli kulligare och mer träd. Någonstans i höjd med Nottingham tog bussen en kort paus och jag mumsade i mig en tonfiskmacka medan solen gick ner, spanandes efter Robin Hood... eller snarare Guy of Gisborne. ;-)

Det var helt underbart att mötas av Louise till sist och hon sade att enligt ankomsttavlorna i York skulle min originalresa gått delvis med tåg.

Tåg?? Tåg. Jag tittade på biljetten. Absolut ingenting om tåg där. Jag sökte senare på nätet efter samma reseväg - ingenting om tåg. BUSSbolaget nämner i några få, små rader på ett annat ställe på webbsidan att 'de nu även kan ordna resor med tåg'. Ingenstans under bokningen eller på den färdiga biljetten står detta specificerat. Bara det kryptiska faktum att resan avgår från St. Pancras. Ja, det är en tågstation. Med en massa busshållsplatser utanför. 

L och jag fick ett gott skratt. Ingen idé att gråta över spilld mjölk! Vi åkte sedan hem till hennes mysiga hus där hon bor med man, son, tre helfestliga katter och en orm i terrarium. Hon har dessutom en mus i ett gerbilarium som jag var med henne och köpte i förrigår. Musen hade överlevt efter att en av katterna hade kommit in med den. 

I förrigår var vi även runt på promenad i stan och längs floden. Vackert med de mest otroliga, uråldriga kyrkor och byggnader! Välbevarad ringmur, klår lätt Visby! En ENOOOOOOORM katedral som vi tittade på utifrån. Allt detta skall beskådas närmare!

Igår var vi en liten stad vid havet som heter Whitby! Dubbeldäckarbussen körde längs svindlande branta vägar över Yorkshireheden som var full av blommande ljung längs pittoreska gamla byar tills vi nådde havet. En av byarna heter Goathland och är platsen där man spelat in långserien 'Tillbaka till Aidensfield'. En annan by som jag såg på kartan var Ugglebarnby. 8-) Det kryllade av vikingar i dessa områden och de har verkligen lämnat efter sig en hel del minnen, inte minst bland ortsnamnen! Whitby (=vit by) har magnifika klosterruiner på en höjd, en hamn, strand som försvinner vid högvatten och hela den lilla stan är så otrolig så man helt enkelt smäller av!!! 8-))))

Om jag har det bra? Jag har det mycket bra! :-D