Då är det dags att berätta om York! Detta är rara Louise som bor där och som jag hälsade på. :-) Vi är vid floden Ouse som flyter genom den urgamla staden i norra England.

Förutom man och son bor det även tre kattherrar hos Louise: Wyvern, Beatnik och Sputnik. Jag fick en härlig säng i ett av deras uterum och katterna ville gärna hålla mig sällskap... eller åtminstone ha koll på mig.

Wyvern var den mest sociala av de tre. En morgon satt jag vid Louises dator och då ville Wyvern hålla mig sällskap. Wyvern kallas oftast Wy, det uttalas 'whyyyyyyy?'. ;-)

Och när jag glömde stänga dörren om uterummet, ja då var Wy plötsligt på min mysiga säng.

Första dagen skulle Louise ordna med ett mattköp och jag var med i den stora mattaffären. Engelsmännen kan det där med heltäckningsmattor! Massor med fina mönster! Och Union Jack-mattan blev jag väldigt kär i!

Stadsbild. Caffé Nero på hörnet till höger fanns här och var, det är min favoritkedja! Godast kaffe, tycker denna skånska som älskar sitt starka Skånerostkaffe. Goda mackor och kakor, dessutom. En 'finfika' i Sverige hos en av de större kedjorna kostar mer än i Storbritannien! Latte, macka och kaka gick på 50-60 kr, det blir ofta 80-100 kr in Sverige.

HA! Kul namn! York och Yorkshire kryllar av nordiska namn. De förklarar noga att anledningen till så många gator i staden heter 'gate' istället för 'street' eller 'road' är inte för att de ligger vid portar (=gates), utan för att ordet kommer från det Skandinaviska ordet gade eller gata!

Whip-Ma-Whop-Ma Gate är förmodligen Yorks kortaste gata och man tror att namnet betyder något i stil med 'varken-det-ena-eller-andra-gatan'.

Gatubild, tudorhus.

St Helen Church på St Helentorget

Vi kom förbi det berömda Yorvikcentret, men skulle inte in den dagen. Vilka köer... Jag hade bättre tur några dagar senare när jag var där. Yorvik är vikingarnas namn på York och vid en stor utgrävning mellan 1976-1981 fann man mängder av vikingalämningar i staden.

Vid en gammal kyrka under marknivå.

Ett av många vackra kyrkfönster!

Clifford Tower, det gamla kärntornet till York Castle, det enda som finns kvar av en större och strategiskt viktig borg i Medeltida England. Klicka här för att se hur man tror att slottet såg ut.

En sorglig minnessten vid Clifford Tower. När Tredje Korståget inleddes och Kung Rikard Lejonhjärta beskattade England hårt blev den judiska befolkningen förföljd och mördad på många håll. En särskilt sorglig händelse skedde här, i Cliiford Tower. Stenen säger på svenska:

"På fredagsnatten den 16 mars 1190
hade ungefär 150 judar och judinnor
sökt skydd i det kungliga slottet på denna
plats från en mobb uppviglad av
Richard Malebisse med flera,
och de valde att dö för varandras hand
istället för att tvingas ge upp sin tro."

Kollektivt självmord, helt enkelt. Under tiden anföll mobben tornet och när det brann var det några få judar som fortfarande levde. De gav upp och kom ut, säkra på att de nu skulle bli tvångsdöpta till kristendomen. De blev lynchade på platsen. Huvudanledningen var, som så ofta förr, att judarna var de enda som fick låna ut pengar mot ränta på denna tid. Normanderna, som erövrade England 1066, tog med judar från Frankrike, eftersom pengautlåningen var lika behövlig då som nu. De som var skyldig judarna pengar såg sin chans... Fruktansvärt.

Men tornet på kullen är ståtligt! På våren växer det påskliljor på slänten och folk klättrar upp och en del rullar ner... fast de inte får.