Sista inlägget om den 27 juli, det är en månad sedan idag. Även om det tar tid, så får jag verkligen återuppliva alla minnen igen. Det är så härligt och det dyker upp små minnesbilder hela tiden. Leva i nuet är överreklamerat. ;-) Fotot visar King's College, huvudbyggnaden.

King's College's front yard och dess berömda kapell i mitten.

Vi tillbringade kvällen i Cambridge, efter att ha kört kort och tvärs genom Cambridgeshire, se tidigare inlägg. Mitt i centrala staden ligger det berömda King's College och bakom flyter floden Cam. I dessa kvarter kryllar det av lärdom och stiliga byggnader. I de kvadratiskt byggda lärosätena finns spännande prång och perfekta gräsmattor.

Floden Cam flyter fram... Tekniken med att förflytta de långa, flatbottnade båtarna stående och staka med en lång stav kallas punting. Samma fenomen finns i bland annat i Oxford, den andra stora universitetsstaden i England. Vi passerade ett flertal broar och vandrade förbi flera parkanläggningar.
 

Clare College. Så tjusigt! Spirorna i bakgrunden är King's College igen. Vi befann oss vid parken Queen's Green på motsatta sidan om floden.

I kvarteren runt St. John's och Trinity Colleges.

Vi åt gott och italienskt vid floden strax bredvid Jesus Green. Restaurangen heter La Mimosa, mycket god och prisvärd mat! Carbonara för mig, risotto till S och gnocchi till U. Till efterrätt tog U crème caramel, medan S och jag festade på varsin tiramisú, vår gemensamma favorit! 

Därefter smälte vi maten med ytterligare en välbehövlig promenad. Det var perfekt väder, ja - det var perfekt över huvud taget. Precis som man hoppats i sina ljusaste fantasier, fast ännu bättre och trevligare. Verkligheten är inte alltid överreklamerad, trots allt. Man får leva på den härliga stunderna och minnena länge, ofta flera år. 

Punting vid Magdalen College, nära stadens centrum.

Pittoreska affärer på Bridge Street, St. John's College i mitten, till höger 'The Haunted Bookshop', bokaffären det spökar i! :-)

Åhh, en rundkyrka! De har alltid anknytning till korstågen! The Holy Sepulchre är en av Cambridges äldsta byggnader, den fanns där från 1130 och universitetet grundades först på 1200-talet. När jag såg denna kyrka bestämde jag för att dagen efter skulle jag definitivt besöka The Temple Church i London, även den en rundkyrka baserad på Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem. (Holy Sepulchre = platsen där Jesus begravdes och återuppstod!) Givetvis har dessa kyrkor stort intresse för fans av Da-Vincikoden av Dan Brown, och det är ju också en intressant berättelse i vissa delar. 

Ja, tänk vilken dag! Det blir långt mellan gångerna som vi kan ses, de österrikiska väninnorna och jag. Tack och lov för de sociala medierna! Kanske blir det inte lika länge till nästa gång? Slutsats: verklighet och verklighetsflykt i skön förening är det allra bästa! :-)

Anglesey Abbey hade otroliga tavlor, men det var tio porträtt som fick mig att bli galen av lycka! Åtta av dessa, de kungliga, fanns i biblioteket. De var små och blixt fick givetvis inte användas (fullt förståeligt), men jag är tacksam över att ha fått se dem så nära och i en sådan otrolig miljö!

Vi har nog alla hört talas om Henrik den åttonde (Henry VIII). 'Han med alla fruarna' - javisst. Sex fruar hade han och endast tre legitima barn. Den främsta av dessa var Elisabet den första (Elizabeth I), en av Englands främsta monarker. Tycker ni att Storbritannien har haft bråk nu, eller under 1900-talet i övrigt? Kan hända - men det är ingenting mot Medeltidens alla inbördeskrig, inte minst det på 1400-talet som kallades Rosornas Krig. Röd och Vita Rosen, låter det bekant? Det var två släkter som slogs om tronen; Lancaster med en röd ros i sin vapensköld och York med en vit ros i sin. Rosornas krig ledde till att Henrik den sjunde blev kung, han var pappa till Henrik den åttonde. Därefter blev det bråk igen när Henrik den åttonde dog...

Men vi börjar från början:

Tyvärr det suddigaste fotot, det föreställer Rikard den andre. (Richard II) Allt elände började med honom, han blev avsatt och troligen mördad. Kan berott på att han var både vacklande, tyrannisk och barnlös.

Rikard den tredje (Richard III), allt elände slutade med honom när han föll i slaget vid Bosworth just denna dag den 22 augusti 1485. (Det var den 22/8 när jag skrev det.) Orden från Shakespeares pjäs om honom är odödliga: 'En häst, en häst! Mitt kungarike för en häst!' Han lär även ha låtit mörda sina brorsöner, men historieskrivningen är oense - förloraren skriver inte historien. Eftersom han var från släkten York är han fortfarande hyllad där - den vita rosen syns överallt.

Efter att Henry av Lancaster hade besegrat Rikard III och blivit utropad till kung Henrik den sjunde (Henry VII) gifte han sig med Elizabeth of York. Just det, York. Hon var brorsdotter till Rikard III och de kallade sig från och med detta 'Tudor'. Här talar vi power couple. Deras äktenskap hade ett enormt symbolvärde och vara en garanti för varaktig fred. (Henry hade haft ihjäl flera av Elizabeths släktingar, men hennes släkt hade gjort det samma mot hans.)

Elizabeth var diplomatisk och populär, Henry var hetsig (som så många i släkten Lancaster/Plantagenet). Det lade grunden för en ny, start dynasti och ett starkt hovliv. Elizabeth råkade dessutom bli avbildad som drottning på spelkort, de kom till England när Henry och Elizabeth (H&E) regerade. Deras äldsta dotter Margaret giftes bort med kungen av Skottland, hon blev så småningom farmor till Maria av Skottland (värt att komma ihåg!). H&E's andra dotter Mary giftes bort med den åldrige, franske kungen, som redan hade vuxna barn. Hon blev fort änka (också värt att komma ihåg!).

H&E's förste son hette Arthur och de hade nog hoppats att han skulle bli en ny kung Arthur, i bästa hjältestil. Arthur hann gifta sig med den spanska prinsessan Katarina och flytta till Wales, sedan dog han. Andre sonen, Henry, fick träda in som arvtagare, han gifte sig även med den unga änkan Katarina. Deras enda barn som överlevde var dottern Mary (Maria). Den Tudorska ätten var redan i fara. Dags för nästa elände. 

Henry, som givetvis var Henrik VIII, fick vända upp och ner på hela kyrkan, sluta vara katolik och skapa en ny, Anglikansk kyrka, innan han kunde skilja sig från Katarina och gifta sig med Anne Boleyn. Åter igen var den engelska adeln där och lade sig i... De fick dottern Elisabeth, sedan skedde diverse skandaler och Anne förlorade huvudet. Henry gifte om sig och fick en son Edvard med Jane Seymour, hon hade åtminstone turen att dö i barnsäng. (Ja, jag säger turen. Henry var en skitstövel, även med den tidens mått.) Döttrarna Maria och Elisabet sattes åt sidan.

Henry VIII dog och unge kung Edvard VI, som porträttet föreställer, dog ung. Vad hände då? Det var inte Maria som tog över genast. Det fanns många, många engelska adelsfamiljer som ville ha sin del av kakan. Unge kung Edvard utsåg nämligen den unga Lady Jane Grey till sin efterföljare! 

Detta är inte Lady Jane Grey, det är däremot Margaret Wotton, Marchioness of Dorset. Marchioness = markisinna, gift med en markis. En märkvärding kvinna på många sätt. Detta är ett av de två porträtt som Hans Holbein den yngre målade av henne. Holbein gjorde flertalet av de ståtliga porträtt som finns av Henry VIII. Jag blev exalterad när jag såg att ett foto av det andra Holbeinporträttet av denna adelsdam fanns på Wikipedia, medan bara sketchen av detta porträtt fanns där. Är man nörd så är man! 

Margaret of Dorset var av fin familj och helt enkelt med där det hände saker på den tiden. Hennes äldste son Henry Grey, 1:e hertigen av Suffolk, gifte sig med Lady Frances Brandon, vars mor Mary var syster till Henry VIII. Mary hade varit gift med den gamle kungen av Frankrike (som jag nämnde ovan) och när han dog lyckade hon få gifta sig med den engelske adelsmannen Charles Brandon. Henry Grey och Frances fick tre döttrar och den äldsta var Lady Jane Grey, som alltså hade 'chans' på tronen.

Detta är Lady Jane Grey. Stackars Jane... Underbart porträtt, för övrigt, kinden var så vackert och realistiskt målad att det såg ut som om man skulle kunna klappa den ömt. Vilket man vill, för hennes öde är gripande. Hon var klok och begåvad, imponerade tidigt med sin lärdom, övertygad protestant. Hon giftes bort med en annan ung adelsman från en maktgirig adelssläkt (Dudley) och hann regera i nio (9) dagar innan Prinsessan Maria (Mary, dotter till Henry VIII och Drottning Katarina) hann ta makten. Hon och hennes man blev faktiskt inte avrättade genast, men när det blev revolt (en av många) mot Maria, då blev båda halshuggna. Jane var i sjuttonårsåldern. Hade protestanter haft helgon, då hade Jane varit ett. Nu är ju poängen med protestantismen att man inte har några helgon. 

Maria tog makten och katolisicmen återinfördes. England hade levt protestantiskt länge nog nu för att det skulle bli stora slitningar och flera revolter. Maria lät avrätta så många protestantiska kyrkomän och oliktänkande 'kättare' att hon fick öknamnet 'Blodiga Maria' (Bloody Mary). Hon gifte sig med den spanske kronprinsen Filip (lite väl nära släkt, eftersom hennes mamma var spansk prinsessa). Äktenskapet förblev barnlöst och Maria dog. 

'Äntligen!' sade många och förmodligen även Elisabet, som nu blev drottning (Elizabeth I) och regerade, som Elisabettor gör, länge och i stort sett nästan alltid bra. Hon återinförde protestantismen, slog Spanien på fingrarna, utvidgade de engelska kolonierna och skapade en kontinuitet som gynnade handel och kulturliv, en era som lade grund för Englands starka identitet men också stormaktssträvanden - på gott och ont. Elisabeth såg avsiktligen till att inte gifta sig, men adopterade Maria av Skottlands son Jakob (James), en kvinna som var hennes nära släkting och som hon såg sig tvungen att avrätta på grund av konspirationer mot tronen. Maria av Skottlands mormor vara Margaret av England, syster till Elizabeth II:s pappa, Henrik VIII. Så slutade Tudoreran, för James I av England och Skottland kom av släkten Stuart. 

Äntligen! säger också jag, som nu når slutet av detta inlägg. Det har tagit tre dagar att skriva. Svårt med skrivarron numera, också på gott och ont. Vill även tillägga att geniet William Shakespeare, som var aktiv under Elizabeth II:s senare del skrev en mängd pjäser om dessa och andra personen, de kallas krönikespelen.

Vad tycker jag om detta? Jag älskar konsten och historien. Och jag tycket att man lär sig tydligt att ett galet jagande efter en manlig arvinge verkligen inte leder någonstans. I slutändan var det det de kvinnliga arvsrätterna som avgjorde hela kungahusets vara eller icke vara. Så kan det gå.

Nu kommer äntligen fortsättningen från dagsutflykten med S&U i Cambridgeshire. Festina lente, som romarna sade; skynda långsamt. (Mycket jobb och halsont tyvärr.) 

Anglesey Abbey ligger i byn Lode strax utanför Cambridge och huset håller gammal, god stil, visst kan man ana att detta varit ett kloster en gång, vilket namnet skvallrar om. Wikipedia om Anglesey Abbey.

Inuti var det ganska lågt i tak här och var, men den ljusa stenen lyste upp valven tämligen bra, tyckte jag. Det var en radikal skillnad mot luftigheten i Wimpole Hall; det kändes medeltida, trots den rika blandningen av saker från olika tidevarv där inne. 

Och saker... det hade de! Den rika mängden av tavlor och samlarobjekt samlades av Huttlestone, 1:e baronen av Fairhaven. Visar här bara en bråkdel av vad jag tog foton av, vilket i sin tur bara är en minimal del av allt som fanns att se där. Jag tänker visa några porträtt från Tudortiden i en separat bloggpost, det är de väl värda! 

Jag gillade Anglesey Abbey väldigt mycket! Väninnan S muttrade lite om 'för mörkt och för många gobelänger'. Jag kan hålla med om att det blir väldigt många bleknande gobelänger på ett sådant ställe, men det var sprängfullt av så mycket spännande saker och man kan ana i atmosfären att den där Baron Fairhaven... han hade roligt, han. ;-) Han hade varit i armén, bland annat hade en tids förläggning i Windsor fått honom att samla på sig en mängd målningar av slottet Windsor, de fyllde hela galleriet. Tjusiga hästar födde han upp. Gifte sig aldrig. (Damer var nog inte hans svaghet, trots de många nakenstudierna.) 

Trädgården var givetvis alldeles otrolig, och på en massa olika sätt, dessutom. Redan på vägen till huset anade vi att här skulle alla sinnen få sitt lystmäte. 

Fantastiska rabatter med blommor i manshöjd, skyddade mot vinden av en hög häck (eller ofta en mur).

Vad heter du, skönhet? Dina blad påminner om dagliljans...

Här har vi i alla fall ståtlig stormhatt.

Dammen som leder till den renoverade kvarnen i Lode.

Trädgårdarna hade så många avdelningar så att man blev alldeles vimsig, det kändes som en labyrint av buskar överallt. Men fram kom vi! 

Belönade blev vi: Te med scones och 'clotted cream' samt sylt! Oh, to be in England in the summer... 

Ett litet axplock av alla bilder - några fler på Facebook, ännu fler på min dator. Så blir det med dagens moderna kameror. Många härliga minnen! :-) Jag mötte väninnorna från Österrike i Cambridge den 27 juli och vi åkte till två fina slott. Det första var alltså Wimpole Hall som jag visar bilder från här.

Wimpole är ståtligt, men samtidigt mysigt. Man känner att det är beboeligt, om än väldigt flott. ;-)  

Wimpole Hall är det största godset i Cambridgeshire och det ligger 14 km sydväst om universitetsstaden Cambridge. Den siste ägaren var Elsie Bambridge, dotter till Rudyard Kipling (nobelpriset i littertur 1907). Godset med slott, park och ett stort lantbruk ägs och förvaltas numera av National Trust.

Interiörerna hade givetvis mycket fint att bjuda på, här ses bara ett urval!

Biblioteket var särskilt tjusigt, stort och välfyllt! Brunt gyllenläder, gröna paneler, men ändå ljust och välkomnande! Stora trappan var fantastisk med kupol och stuckatur! Matsalen var mörk men mycket ståtlig. Det fanns gott om spännande utrymmen och historiska saker: välbevarad badavdelning där badet var stort nog att rymma ett helt sällskap, samt en stor köks- och tjänstefolksavdelning, precis som de man sett i 'Herrskap och Tjänstefolk' samt 'Downton Abbey'.

Parken hade också en mängd att bjuda på och de vackra kullarna vette mot en falsk ruin som man låtit bygga en gång. Sådant var ganska vanligt under en period, ett mode helt enkelt. Mina bilder blev inte så bra där, men Wikipedia har fina bilder här och här. Blommorna är från katalpaträdet, både de och blomklasarna liknade kastanjer, men blomningstiden var ju alldeles fel för det! Det visade sig att katalpan är vanligt i Indien som ju var brittisk koloni och som just Kipling skrev mycket om.

Det låg en kyrka med spännande kyrkogård intill godset och denna gravsten satte ju onekligen fantasin i rörelse... Nu var korslagda ben inget ovanligt på gamla gravstenar, men tänk om det är en riktig pirat som vilar under stenen...?

Eftersom vi tillhör de levandes skara så blev vi hungriga! Den gamla prästgården hade restaurang med mavaror från godsets lantbruk, trevligt och lokalt! Inte så illa heller! Fast den engelska kokkonsten är ju vad den är, hm.

Vi åkte sedan vidare till Anglesey Abbey! Fast inte i denna bilen. ;-)

Jag är utan tvekan en historienörd. Därför är det ingen överraskning att jag besökt en hel del muséer i mina dagar. Och därför blir det inte vansinnigt mycket bilder, bara några få, valda ting som intresserar mig. Dessa är från det fina muséet i Ribe på Jylland, som främst är fokuserat på vikingar men även har andra historiska föremål från Ribe. Det var massor av fina, historiska objekt där och dessa föll mig särskilt i smaken, saker som jag inte dåg ut exakt som de jag sett innan eller som på annat sätt var intressanta.

Tyvärr suddig, men ett otroligt fint Odinhuvud. Vikingatid.

Frankisk skål. Vikingatid i Norden, Folkvandringstid/tidig Medeltid i Europa.

Brosch eller snarare dräktspänne. Vikingatid.

Detta är lite typiskt danska muséer. De visar något sensationellt, men ger ingen förklaring. ;-) Däremot är hermafroditer inget nytt eller konstigt, man kan läsa lite om deras historia här: länk!

Det är möjligt att denna bild bara roar mig. Men under korstågens tid tog det alltså mindre än en månad för en skandinav att segla till det Heliga Landet.
Inte illa!  

Eftersom jag bara visat en pytteliten bråkdel av alla foton jag tagit och skrivit än mindre om dem, så finns det fortfarande en hel del att blogga om! Som att sitta i mörkret i grannens gillestuga och tvingas till att titta på diabilder som håller på i all evighet... ;-) 

Jag flög hem från Stockholm i går. Tack och lov för Malmö Aviation, säger jag bara! Nej, de betalar mig inte för att säga det (hade annars varit trevligt). Men det är bekvämt att flyga med dem. Så synd att de inte flyger till London från Sturup längre. Jag är lite ringrostig, öronen fick stryk av flygandet och ögonen har svullnat och blivit röda. En bacill, antar jag. En ung kille som jag handlade av i Stockholm innan jag skulle ta flygbussen log medlidsamt och frågade om jag hade haft en hård helg? Njaa... sade jag. Det var OK, tyckte han. Man ska festa på Pride! 

HA! Ja, det är väl roligare att säga att man har festat sig till röda ögon! Mer rock'n'roll på det sättet. ;-)

Strax efter att jag lämnade London blev där lite väl mycket rock'n'roll. Det började med kravaller i Tottenham, norra London, vilka nu även verkar sprida sig till södra London. Det byggs otroligt i London inför OS nästa år, speciellt i norra delen. Samtidigt aviserar regeringen om dramatiska neddragningar - känns det igen? Den britiska regeringen lär vara inspirerad av vår! 

Men till OS finns det pengar. Inte till den fattiga och faktiskt hårt kämpande befolkningen i ytterområdena. Jag chattade med min goda vän i Kentucky, hon bodde tidigare i Atlanta där OS hölls 1996. Visst ledde det till mycket framgångar för staden, men man rev också otroligt mycket och de som blev hemlösa då fick ingenstans att bo varken under eller efter OS. De hade helt enkelt inte råd.

Klart att folk blir förbannade. Det innebär inte att det är OK att gå ut och bränna upp halva stadsdelar. Men när regeringen säger 'vi tolererar inte detta kriminella beteende' men inte visar sig själva eller någon annan form av sympati - hur kan man då tro att folk ska lugna sig? De känner det som att regeringen struntar i dem, och det verkar tyvärr som de har rätt. 

Jag åkte buss genom Tottenham på väg mot Stansted den 4:e. Då var det lugnt i ösregnet. Men det har varit hett och kvalmigt i London länge. Förr eller senare kommer urladdningen.

Det blev ännu en lång resedag från York den 4:e augusti via London i ösregn och flyg Stansted-Skavsta med 90 minuters vacker bussresa in till Stockholm. Flyga med Ryanair var bättre än jag trodde. 

Jag bor ute hos vänner i Nacka och gudsonen Joe går i skrivande stund i Prideparaden. Jag sitter på Plattan vid Sergels torg och väntar att de ska komma förbi! :-) Tyvärr sträckte jag en muskel bakom knät den sista dagen i York, hade annars tänkt gå i paraden, som stolt 'extraförälder' eller helt enkelt för att jag själv är ganska queer. ;-) 

Imorgon flyger jag hem till Malmö.

Sct. Catharinæ kloster är Danmarks bäst bevarade medeltida kloster, byggt på 1200-talet åt Dominikanermunkar och dedikerat till helgonet Katarina av Siena. 

Stram och stilig på insidan, rundade, vita valv!

Klosterbyggnaderna och innergård var mycket vackra!

H i solen!