Anglesey Abbey hade otroliga tavlor, men det var tio porträtt som fick mig att bli galen av lycka! Åtta av dessa, de kungliga, fanns i biblioteket. De var små och blixt fick givetvis inte användas (fullt förståeligt), men jag är tacksam över att ha fått se dem så nära och i en sådan otrolig miljö!

Vi har nog alla hört talas om Henrik den åttonde (Henry VIII). 'Han med alla fruarna' - javisst. Sex fruar hade han och endast tre legitima barn. Den främsta av dessa var Elisabet den första (Elizabeth I), en av Englands främsta monarker. Tycker ni att Storbritannien har haft bråk nu, eller under 1900-talet i övrigt? Kan hända - men det är ingenting mot Medeltidens alla inbördeskrig, inte minst det på 1400-talet som kallades Rosornas Krig. Röd och Vita Rosen, låter det bekant? Det var två släkter som slogs om tronen; Lancaster med en röd ros i sin vapensköld och York med en vit ros i sin. Rosornas krig ledde till att Henrik den sjunde blev kung, han var pappa till Henrik den åttonde. Därefter blev det bråk igen när Henrik den åttonde dog...

Men vi börjar från början:

Tyvärr det suddigaste fotot, det föreställer Rikard den andre. (Richard II) Allt elände började med honom, han blev avsatt och troligen mördad. Kan berott på att han var både vacklande, tyrannisk och barnlös.

Rikard den tredje (Richard III), allt elände slutade med honom när han föll i slaget vid Bosworth just denna dag den 22 augusti 1485. (Det var den 22/8 när jag skrev det.) Orden från Shakespeares pjäs om honom är odödliga: 'En häst, en häst! Mitt kungarike för en häst!' Han lär även ha låtit mörda sina brorsöner, men historieskrivningen är oense - förloraren skriver inte historien. Eftersom han var från släkten York är han fortfarande hyllad där - den vita rosen syns överallt.

Efter att Henry av Lancaster hade besegrat Rikard III och blivit utropad till kung Henrik den sjunde (Henry VII) gifte han sig med Elizabeth of York. Just det, York. Hon var brorsdotter till Rikard III och de kallade sig från och med detta 'Tudor'. Här talar vi power couple. Deras äktenskap hade ett enormt symbolvärde och vara en garanti för varaktig fred. (Henry hade haft ihjäl flera av Elizabeths släktingar, men hennes släkt hade gjort det samma mot hans.)

Elizabeth var diplomatisk och populär, Henry var hetsig (som så många i släkten Lancaster/Plantagenet). Det lade grunden för en ny, start dynasti och ett starkt hovliv. Elizabeth råkade dessutom bli avbildad som drottning på spelkort, de kom till England när Henry och Elizabeth (H&E) regerade. Deras äldsta dotter Margaret giftes bort med kungen av Skottland, hon blev så småningom farmor till Maria av Skottland (värt att komma ihåg!). H&E's andra dotter Mary giftes bort med den åldrige, franske kungen, som redan hade vuxna barn. Hon blev fort änka (också värt att komma ihåg!).

H&E's förste son hette Arthur och de hade nog hoppats att han skulle bli en ny kung Arthur, i bästa hjältestil. Arthur hann gifta sig med den spanska prinsessan Katarina och flytta till Wales, sedan dog han. Andre sonen, Henry, fick träda in som arvtagare, han gifte sig även med den unga änkan Katarina. Deras enda barn som överlevde var dottern Mary (Maria). Den Tudorska ätten var redan i fara. Dags för nästa elände. 

Henry, som givetvis var Henrik VIII, fick vända upp och ner på hela kyrkan, sluta vara katolik och skapa en ny, Anglikansk kyrka, innan han kunde skilja sig från Katarina och gifta sig med Anne Boleyn. Åter igen var den engelska adeln där och lade sig i... De fick dottern Elisabeth, sedan skedde diverse skandaler och Anne förlorade huvudet. Henry gifte om sig och fick en son Edvard med Jane Seymour, hon hade åtminstone turen att dö i barnsäng. (Ja, jag säger turen. Henry var en skitstövel, även med den tidens mått.) Döttrarna Maria och Elisabet sattes åt sidan.

Henry VIII dog och unge kung Edvard VI, som porträttet föreställer, dog ung. Vad hände då? Det var inte Maria som tog över genast. Det fanns många, många engelska adelsfamiljer som ville ha sin del av kakan. Unge kung Edvard utsåg nämligen den unga Lady Jane Grey till sin efterföljare! 

Detta är inte Lady Jane Grey, det är däremot Margaret Wotton, Marchioness of Dorset. Marchioness = markisinna, gift med en markis. En märkvärding kvinna på många sätt. Detta är ett av de två porträtt som Hans Holbein den yngre målade av henne. Holbein gjorde flertalet av de ståtliga porträtt som finns av Henry VIII. Jag blev exalterad när jag såg att ett foto av det andra Holbeinporträttet av denna adelsdam fanns på Wikipedia, medan bara sketchen av detta porträtt fanns där. Är man nörd så är man! 

Margaret of Dorset var av fin familj och helt enkelt med där det hände saker på den tiden. Hennes äldste son Henry Grey, 1:e hertigen av Suffolk, gifte sig med Lady Frances Brandon, vars mor Mary var syster till Henry VIII. Mary hade varit gift med den gamle kungen av Frankrike (som jag nämnde ovan) och när han dog lyckade hon få gifta sig med den engelske adelsmannen Charles Brandon. Henry Grey och Frances fick tre döttrar och den äldsta var Lady Jane Grey, som alltså hade 'chans' på tronen.

Detta är Lady Jane Grey. Stackars Jane... Underbart porträtt, för övrigt, kinden var så vackert och realistiskt målad att det såg ut som om man skulle kunna klappa den ömt. Vilket man vill, för hennes öde är gripande. Hon var klok och begåvad, imponerade tidigt med sin lärdom, övertygad protestant. Hon giftes bort med en annan ung adelsman från en maktgirig adelssläkt (Dudley) och hann regera i nio (9) dagar innan Prinsessan Maria (Mary, dotter till Henry VIII och Drottning Katarina) hann ta makten. Hon och hennes man blev faktiskt inte avrättade genast, men när det blev revolt (en av många) mot Maria, då blev båda halshuggna. Jane var i sjuttonårsåldern. Hade protestanter haft helgon, då hade Jane varit ett. Nu är ju poängen med protestantismen att man inte har några helgon. 

Maria tog makten och katolisicmen återinfördes. England hade levt protestantiskt länge nog nu för att det skulle bli stora slitningar och flera revolter. Maria lät avrätta så många protestantiska kyrkomän och oliktänkande 'kättare' att hon fick öknamnet 'Blodiga Maria' (Bloody Mary). Hon gifte sig med den spanske kronprinsen Filip (lite väl nära släkt, eftersom hennes mamma var spansk prinsessa). Äktenskapet förblev barnlöst och Maria dog. 

'Äntligen!' sade många och förmodligen även Elisabet, som nu blev drottning (Elizabeth I) och regerade, som Elisabettor gör, länge och i stort sett nästan alltid bra. Hon återinförde protestantismen, slog Spanien på fingrarna, utvidgade de engelska kolonierna och skapade en kontinuitet som gynnade handel och kulturliv, en era som lade grund för Englands starka identitet men också stormaktssträvanden - på gott och ont. Elisabeth såg avsiktligen till att inte gifta sig, men adopterade Maria av Skottlands son Jakob (James), en kvinna som var hennes nära släkting och som hon såg sig tvungen att avrätta på grund av konspirationer mot tronen. Maria av Skottlands mormor vara Margaret av England, syster till Elizabeth II:s pappa, Henrik VIII. Så slutade Tudoreran, för James I av England och Skottland kom av släkten Stuart. 

Äntligen! säger också jag, som nu når slutet av detta inlägg. Det har tagit tre dagar att skriva. Svårt med skrivarron numera, också på gott och ont. Vill även tillägga att geniet William Shakespeare, som var aktiv under Elizabeth II:s senare del skrev en mängd pjäser om dessa och andra personen, de kallas krönikespelen.

Vad tycker jag om detta? Jag älskar konsten och historien. Och jag tycket att man lär sig tydligt att ett galet jagande efter en manlig arvinge verkligen inte leder någonstans. I slutändan var det det de kvinnliga arvsrätterna som avgjorde hela kungahusets vara eller icke vara. Så kan det gå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Då är det dags att berätta om York! Detta är rara Louise som bor där och som jag hälsade på. :-) Vi är vid floden Ouse som flyter genom den urgamla staden i norra England.     Förutom man och son bor det även tre kattherrar hos Louise...

  Jag tillbringade morgonen och förmiddagen med att utforska Camden Town och gå längs med Regent's Canal. Hahahaaaaaa, vilket härligt ställe! Kul affärer i kul hus och marknad vid Camden Lock utmed kanalen. Visst, en massa krimskrams och turistpry...

  Här, på Trafalgar Square, är alltid trevligt! Jag fotograferade Nelson, lejon, fontäner och annat i november 2009. En annan vinkel denna gång: National Portrait Gallery och kyrkan St. Martin-in-the-Fields. Då, 2009, var kyrkan gömd bakom byggs...

   Greenwich är en mycket trevlig del av London, åk dit! Charm i massor, maritim historia, skeppet Cutty Sark och universaltidslinjen GMT/UTC.   Jag tog tunnelbanan dit, linjen som heter DLR = Docklands Light Railway. Den är en av de nyare linj...

Mitt i centrala London ligger The Temple. Det finns en tunnelbanestation med det namnet och kliver man av där kommer man upp vid Victoria Embarkment på Themsens norra strand. Victoria Embarkment är en parkplantering och ståtliga hus är som en mur dit...