Då är det dags att berätta om York! Detta är rara Louise som bor där och som jag hälsade på. :-) Vi är vid floden Ouse som flyter genom den urgamla staden i norra England.

Förutom man och son bor det även tre kattherrar hos Louise: Wyvern, Beatnik och Sputnik. Jag fick en härlig säng i ett av deras uterum och katterna ville gärna hålla mig sällskap... eller åtminstone ha koll på mig.

Wyvern var den mest sociala av de tre. En morgon satt jag vid Louises dator och då ville Wyvern hålla mig sällskap. Wyvern kallas oftast Wy, det uttalas 'whyyyyyyy?'. ;-)

Och när jag glömde stänga dörren om uterummet, ja då var Wy plötsligt på min mysiga säng.

Första dagen skulle Louise ordna med ett mattköp och jag var med i den stora mattaffären. Engelsmännen kan det där med heltäckningsmattor! Massor med fina mönster! Och Union Jack-mattan blev jag väldigt kär i!

Stadsbild. Caffé Nero på hörnet till höger fanns här och var, det är min favoritkedja! Godast kaffe, tycker denna skånska som älskar sitt starka Skånerostkaffe. Goda mackor och kakor, dessutom. En 'finfika' i Sverige hos en av de större kedjorna kostar mer än i Storbritannien! Latte, macka och kaka gick på 50-60 kr, det blir ofta 80-100 kr in Sverige.

HA! Kul namn! York och Yorkshire kryllar av nordiska namn. De förklarar noga att anledningen till så många gator i staden heter 'gate' istället för 'street' eller 'road' är inte för att de ligger vid portar (=gates), utan för att ordet kommer från det Skandinaviska ordet gade eller gata!

Whip-Ma-Whop-Ma Gate är förmodligen Yorks kortaste gata och man tror att namnet betyder något i stil med 'varken-det-ena-eller-andra-gatan'.

Gatubild, tudorhus.

St Helen Church på St Helentorget

Vi kom förbi det berömda Yorvikcentret, men skulle inte in den dagen. Vilka köer... Jag hade bättre tur några dagar senare när jag var där. Yorvik är vikingarnas namn på York och vid en stor utgrävning mellan 1976-1981 fann man mängder av vikingalämningar i staden.

Vid en gammal kyrka under marknivå.

Ett av många vackra kyrkfönster!

Clifford Tower, det gamla kärntornet till York Castle, det enda som finns kvar av en större och strategiskt viktig borg i Medeltida England. Klicka här för att se hur man tror att slottet såg ut.

En sorglig minnessten vid Clifford Tower. När Tredje Korståget inleddes och Kung Rikard Lejonhjärta beskattade England hårt blev den judiska befolkningen förföljd och mördad på många håll. En särskilt sorglig händelse skedde här, i Cliiford Tower. Stenen säger på svenska:

"På fredagsnatten den 16 mars 1190
hade ungefär 150 judar och judinnor
sökt skydd i det kungliga slottet på denna
plats från en mobb uppviglad av
Richard Malebisse med flera,
och de valde att dö för varandras hand
istället för att tvingas ge upp sin tro."

Kollektivt självmord, helt enkelt. Under tiden anföll mobben tornet och när det brann var det några få judar som fortfarande levde. De gav upp och kom ut, säkra på att de nu skulle bli tvångsdöpta till kristendomen. De blev lynchade på platsen. Huvudanledningen var, som så ofta förr, att judarna var de enda som fick låna ut pengar mot ränta på denna tid. Normanderna, som erövrade England 1066, tog med judar från Frankrike, eftersom pengautlåningen var lika behövlig då som nu. De som var skyldig judarna pengar såg sin chans... Fruktansvärt.

Men tornet på kullen är ståtligt! På våren växer det påskliljor på slänten och folk klättrar upp och en del rullar ner... fast de inte får. 

Sista inlägget om den 27 juli, det är en månad sedan idag. Även om det tar tid, så får jag verkligen återuppliva alla minnen igen. Det är så härligt och det dyker upp små minnesbilder hela tiden. Leva i nuet är överreklamerat. ;-) Fotot visar King's College, huvudbyggnaden.

King's College's front yard och dess berömda kapell i mitten.

Vi tillbringade kvällen i Cambridge, efter att ha kört kort och tvärs genom Cambridgeshire, se tidigare inlägg. Mitt i centrala staden ligger det berömda King's College och bakom flyter floden Cam. I dessa kvarter kryllar det av lärdom och stiliga byggnader. I de kvadratiskt byggda lärosätena finns spännande prång och perfekta gräsmattor.

Floden Cam flyter fram... Tekniken med att förflytta de långa, flatbottnade båtarna stående och staka med en lång stav kallas punting. Samma fenomen finns i bland annat i Oxford, den andra stora universitetsstaden i England. Vi passerade ett flertal broar och vandrade förbi flera parkanläggningar.
 

Clare College. Så tjusigt! Spirorna i bakgrunden är King's College igen. Vi befann oss vid parken Queen's Green på motsatta sidan om floden.

I kvarteren runt St. John's och Trinity Colleges.

Vi åt gott och italienskt vid floden strax bredvid Jesus Green. Restaurangen heter La Mimosa, mycket god och prisvärd mat! Carbonara för mig, risotto till S och gnocchi till U. Till efterrätt tog U crème caramel, medan S och jag festade på varsin tiramisú, vår gemensamma favorit! 

Därefter smälte vi maten med ytterligare en välbehövlig promenad. Det var perfekt väder, ja - det var perfekt över huvud taget. Precis som man hoppats i sina ljusaste fantasier, fast ännu bättre och trevligare. Verkligheten är inte alltid överreklamerad, trots allt. Man får leva på den härliga stunderna och minnena länge, ofta flera år. 

Punting vid Magdalen College, nära stadens centrum.

Pittoreska affärer på Bridge Street, St. John's College i mitten, till höger 'The Haunted Bookshop', bokaffären det spökar i! :-)

Åhh, en rundkyrka! De har alltid anknytning till korstågen! The Holy Sepulchre är en av Cambridges äldsta byggnader, den fanns där från 1130 och universitetet grundades först på 1200-talet. När jag såg denna kyrka bestämde jag för att dagen efter skulle jag definitivt besöka The Temple Church i London, även den en rundkyrka baserad på Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem. (Holy Sepulchre = platsen där Jesus begravdes och återuppstod!) Givetvis har dessa kyrkor stort intresse för fans av Da-Vincikoden av Dan Brown, och det är ju också en intressant berättelse i vissa delar. 

Ja, tänk vilken dag! Det blir långt mellan gångerna som vi kan ses, de österrikiska väninnorna och jag. Tack och lov för de sociala medierna! Kanske blir det inte lika länge till nästa gång? Slutsats: verklighet och verklighetsflykt i skön förening är det allra bästa! :-)

Nu kommer äntligen fortsättningen från dagsutflykten med S&U i Cambridgeshire. Festina lente, som romarna sade; skynda långsamt. (Mycket jobb och halsont tyvärr.) 

Anglesey Abbey ligger i byn Lode strax utanför Cambridge och huset håller gammal, god stil, visst kan man ana att detta varit ett kloster en gång, vilket namnet skvallrar om. Wikipedia om Anglesey Abbey.

Inuti var det ganska lågt i tak här och var, men den ljusa stenen lyste upp valven tämligen bra, tyckte jag. Det var en radikal skillnad mot luftigheten i Wimpole Hall; det kändes medeltida, trots den rika blandningen av saker från olika tidevarv där inne. 

Och saker... det hade de! Den rika mängden av tavlor och samlarobjekt samlades av Huttlestone, 1:e baronen av Fairhaven. Visar här bara en bråkdel av vad jag tog foton av, vilket i sin tur bara är en minimal del av allt som fanns att se där. Jag tänker visa några porträtt från Tudortiden i en separat bloggpost, det är de väl värda! 

Jag gillade Anglesey Abbey väldigt mycket! Väninnan S muttrade lite om 'för mörkt och för många gobelänger'. Jag kan hålla med om att det blir väldigt många bleknande gobelänger på ett sådant ställe, men det var sprängfullt av så mycket spännande saker och man kan ana i atmosfären att den där Baron Fairhaven... han hade roligt, han. ;-) Han hade varit i armén, bland annat hade en tids förläggning i Windsor fått honom att samla på sig en mängd målningar av slottet Windsor, de fyllde hela galleriet. Tjusiga hästar födde han upp. Gifte sig aldrig. (Damer var nog inte hans svaghet, trots de många nakenstudierna.) 

Trädgården var givetvis alldeles otrolig, och på en massa olika sätt, dessutom. Redan på vägen till huset anade vi att här skulle alla sinnen få sitt lystmäte. 

Fantastiska rabatter med blommor i manshöjd, skyddade mot vinden av en hög häck (eller ofta en mur).

Vad heter du, skönhet? Dina blad påminner om dagliljans...

Här har vi i alla fall ståtlig stormhatt.

Dammen som leder till den renoverade kvarnen i Lode.

Trädgårdarna hade så många avdelningar så att man blev alldeles vimsig, det kändes som en labyrint av buskar överallt. Men fram kom vi! 

Belönade blev vi: Te med scones och 'clotted cream' samt sylt! Oh, to be in England in the summer... 

Ett litet axplock av alla bilder - några fler på Facebook, ännu fler på min dator. Så blir det med dagens moderna kameror. Många härliga minnen! :-) Jag mötte väninnorna från Österrike i Cambridge den 27 juli och vi åkte till två fina slott. Det första var alltså Wimpole Hall som jag visar bilder från här.

Wimpole är ståtligt, men samtidigt mysigt. Man känner att det är beboeligt, om än väldigt flott. ;-)  

Wimpole Hall är det största godset i Cambridgeshire och det ligger 14 km sydväst om universitetsstaden Cambridge. Den siste ägaren var Elsie Bambridge, dotter till Rudyard Kipling (nobelpriset i littertur 1907). Godset med slott, park och ett stort lantbruk ägs och förvaltas numera av National Trust.

Interiörerna hade givetvis mycket fint att bjuda på, här ses bara ett urval!

Biblioteket var särskilt tjusigt, stort och välfyllt! Brunt gyllenläder, gröna paneler, men ändå ljust och välkomnande! Stora trappan var fantastisk med kupol och stuckatur! Matsalen var mörk men mycket ståtlig. Det fanns gott om spännande utrymmen och historiska saker: välbevarad badavdelning där badet var stort nog att rymma ett helt sällskap, samt en stor köks- och tjänstefolksavdelning, precis som de man sett i 'Herrskap och Tjänstefolk' samt 'Downton Abbey'.

Parken hade också en mängd att bjuda på och de vackra kullarna vette mot en falsk ruin som man låtit bygga en gång. Sådant var ganska vanligt under en period, ett mode helt enkelt. Mina bilder blev inte så bra där, men Wikipedia har fina bilder här och här. Blommorna är från katalpaträdet, både de och blomklasarna liknade kastanjer, men blomningstiden var ju alldeles fel för det! Det visade sig att katalpan är vanligt i Indien som ju var brittisk koloni och som just Kipling skrev mycket om.

Det låg en kyrka med spännande kyrkogård intill godset och denna gravsten satte ju onekligen fantasin i rörelse... Nu var korslagda ben inget ovanligt på gamla gravstenar, men tänk om det är en riktig pirat som vilar under stenen...?

Eftersom vi tillhör de levandes skara så blev vi hungriga! Den gamla prästgården hade restaurang med mavaror från godsets lantbruk, trevligt och lokalt! Inte så illa heller! Fast den engelska kokkonsten är ju vad den är, hm.

Vi åkte sedan vidare till Anglesey Abbey! Fast inte i denna bilen. ;-)

Det blev ännu en lång resedag från York den 4:e augusti via London i ösregn och flyg Stansted-Skavsta med 90 minuters vacker bussresa in till Stockholm. Flyga med Ryanair var bättre än jag trodde. 

Jag bor ute hos vänner i Nacka och gudsonen Joe går i skrivande stund i Prideparaden. Jag sitter på Plattan vid Sergels torg och väntar att de ska komma förbi! :-) Tyvärr sträckte jag en muskel bakom knät den sista dagen i York, hade annars tänkt gå i paraden, som stolt 'extraförälder' eller helt enkelt för att jag själv är ganska queer. ;-) 

Imorgon flyger jag hem till Malmö.

Jag lämnade London i fredags under ganska kaotiska former. Jag hade köpt en långfärdsbiljett på nätet till ett jättebra pris, den skulle avgå kl 14.12 Bussen skulle gå från St. Pancras internationella station. St. Pancras är enormt stor och ligger vägg i vägg med stationen King's Cross, som alltid är fullpackad med folk. En liten bit där ifrån finns Eustonstationen... Jag gick runt St. Pancras och dessa stationer i över en timme, frågade i stationerna, åkte till och med taxi runt dem med en Londonchaufför, de vet ju ALLT. 

Ingen busshållplats. Inga långfärdsbussar. Till sist var det bara att inse: mitt transportmedel, om det exsisterade, hade avgått. Då är man inte glad. Efter en massa trassel lyckades jag ta mig till Victoria Coach Station (varifrån långfärdsbussarna normalt går), köpa biljett av ett annan bolag och komma med den fullbokade bussen som gick 16.30, trots att jag var bokad till 23.30-bussen 8-P

Färden gick äntligen norrut. Väninnan L, som väntade i York, var lugnande och förstående. Bussen rullade och strax efter Leicester (där Richard Armitage har växt upp, så jag vinkade i smyg och log från öra till öra) började det bli kulligare och mer träd. Någonstans i höjd med Nottingham tog bussen en kort paus och jag mumsade i mig en tonfiskmacka medan solen gick ner, spanandes efter Robin Hood... eller snarare Guy of Gisborne. ;-)

Det var helt underbart att mötas av Louise till sist och hon sade att enligt ankomsttavlorna i York skulle min originalresa gått delvis med tåg.

Tåg?? Tåg. Jag tittade på biljetten. Absolut ingenting om tåg där. Jag sökte senare på nätet efter samma reseväg - ingenting om tåg. BUSSbolaget nämner i några få, små rader på ett annat ställe på webbsidan att 'de nu även kan ordna resor med tåg'. Ingenstans under bokningen eller på den färdiga biljetten står detta specificerat. Bara det kryptiska faktum att resan avgår från St. Pancras. Ja, det är en tågstation. Med en massa busshållsplatser utanför. 

L och jag fick ett gott skratt. Ingen idé att gråta över spilld mjölk! Vi åkte sedan hem till hennes mysiga hus där hon bor med man, son, tre helfestliga katter och en orm i terrarium. Hon har dessutom en mus i ett gerbilarium som jag var med henne och köpte i förrigår. Musen hade överlevt efter att en av katterna hade kommit in med den. 

I förrigår var vi även runt på promenad i stan och längs floden. Vackert med de mest otroliga, uråldriga kyrkor och byggnader! Välbevarad ringmur, klår lätt Visby! En ENOOOOOOORM katedral som vi tittade på utifrån. Allt detta skall beskådas närmare!

Igår var vi en liten stad vid havet som heter Whitby! Dubbeldäckarbussen körde längs svindlande branta vägar över Yorkshireheden som var full av blommande ljung längs pittoreska gamla byar tills vi nådde havet. En av byarna heter Goathland och är platsen där man spelat in långserien 'Tillbaka till Aidensfield'. En annan by som jag såg på kartan var Ugglebarnby. 8-) Det kryllade av vikingar i dessa områden och de har verkligen lämnat efter sig en hel del minnen, inte minst bland ortsnamnen! Whitby (=vit by) har magnifika klosterruiner på en höjd, en hamn, strand som försvinner vid högvatten och hela den lilla stan är så otrolig så man helt enkelt smäller av!!! 8-))))

Om jag har det bra? Jag har det mycket bra! :-D

Vaknar idag på den halvmåneformade gatan Cartright Gardens i Bloomsbury. Gårdagen med S och U överträffade alla förväntningar. Ett varmt återseenede, en smått galen GPS och engelska vägar av alla storlekar.

Vi lämnade kvickt Cambridge och letade oss fram till slottet Wimpole Hall, ett underbart lantställe! Rummen var luftiga och sovrummen kändes riktigt inbjudande! Många slott man kommer till känns allt annat än beboeliga, men Wimpole var ren trivsel. Vi åt lunch där, hemodlat från jordbruket och ganska gott för att vara traditionellt engelskt. Min ostpaj hade både paprika och purjolök, men den inbakade 'bangern' (typ en långfrikadell) var inget att skriva hem om, även om smördegen var otroligt frasig. Solen var redan framme och visade sig. 

Vi drog vidare mot Angelsey Abbey, otroligt ställe! Hade allt som ett gammalt engelskt kloster-sedan-slott-numera-museum skulle ha! Arkitekturen, otrolig park och samlingar därinne som tog andan ur mig. Bara tavlorna från Tudortiden var värt besöket! 

Därefter blev det Cambridge, promenad i stadskärnan, längs med alla ståtliga college och universitetsbyggnade, och ner till floden Cam med alla båtar som stakas fram... Solen sken på oss, vi åt på en härlig italiensk restaurang vid floden och såg ut över all skönhet. Det var som att vara i en film! 

Lång väntan på Kastrup, förmodligen i onödan, och försenat flyg. Kunde inte logga in på Kastrups Internet, inget Internet på rummet. *suck* Jag kommer efter med bilderna... Nåväl.

Sov lite oroligt igen, men hotellet i Stansted (Holiday Inn) är mycket trevligt! Lyxbudget, minst sagt! :-D Engelsk frukost med scrambled eggs! Ska tillbaka till flygplatsen och ta tåget - i Cambridge möter jag upp med S och U. Trots det gråa vädret så har jag sol i hjärtat! Det är 10 år sedan jag träffade S och U i verkligheten. :-))))) *lycklig*